Järtecken

Förvrängd och kal likt en ensam staty
Skrider genom dunklet

Långa skuggor bildar en väv som obönhörligt sluter sig kring min själ

En postum kyss faller som en sten och skingras som dimmor i en storm

Flyr min väg från det som dött
Jag kommer aldrig mer tillbaks

Mitt blod är svavel, min tunga är sorg
Dränkt av floden inombords

Hör klockan klämta mitt namn
Ett efterlängtat järtecken