Förvrängd och kal likt en ensam staty
Skrider genom dunklet
Långa skuggor bildar en väv som obönhörligt sluter sig kring min själ
En postum kyss faller som en sten och skingras som dimmor i en storm
Flyr min väg från det som dött
Jag kommer aldrig mer tillbaks
Mitt blod är svavel, min tunga är sorg
Dränkt av floden inombords
Hör klockan klämta mitt namn
Ett efterlängtat järtecken