Domen

En spricka i jorden. Ett milsbrett sår
Dryper av djävulsk essens och uråldrig död

Förtvivlat klöser jag mitt skinn för att förstå!

Eoner av blodspillan i ett andetag
Våra förfäders synder blir levande igen

Det krälande, stinkande kaos får aldrig nog!

De beridna fyra har väckts ur sin slummer
Segraren, kriget, svälten och den gulbleka döden

En storm av eld värmer mitt kött!

Universums mittpunkt viks över sig själv
Där allt slits sönder och blir till rök och stoff
Min blick är stadig när jag slungas ut mot natten