Vildmarken

I vildmarken, i vildmarken
Är marken feberbränd
Där äter ont och gott varann
Och ingen gud är känd
Där sover inte lejonet
Vid lammets varma länd
Och stjärnhimlen, den är inte
Av sammet, lilla vän
En avgrundsgrav är den i vildmarken

I vildmarken, i vildmarken
Har björk och näktergal
Ingen chans mot skorstenen
Eller makthavarnas tal
Och värkande små barnryggar
Bär upp kung kapital
Och svarta skjuts av vita
För att det går att skjuta dem
Som saknar röst och hem i vildmarken

Den allra sista vildmarken
Den ruvar själen på
Där slukar glömskan sanningen
Som darrar i en vrå
Torterarna dom pussar
Och kramar sina små
Och rattar sen till jobbet
Och himmelen är blå
I vildmarken är himlen alltid blå

Mitt barn, vi är en vildmark
Vi är urskogsnattens vrål
Träsket där dom krälande
Reptilerna av stål
Ruvar sina ägg som ska
Förbränna allt till kol
Och där dom som kallas vildar
Huggs ner som ogrässnår
I vildmarken, och lämnar inga spår