Till min längtan

Du är livets bröd och vin och du är drycken som kan döda
Från det gamla ur det gångna i mitt blod du droppat ner
O, du läker deras fötter som bland törnen förblöda
Du är sändebud till honom som i ensamheten ber
Vart du för mig vet jag icke, om till djup, till himlar höga
Men du viker ej ifrån mig förrän jag är stoft och mull
Förrän tung och kylig jord har täppt igen mitt brustna öga
Förrän sövd av dina sånger jag på vägen stupat kull

Du är min, o drottning Längtan, aldrig tröttnar du att kalla
Och att hög och heligt stilla vid min bädd i natten stå
Mörk och hög mitt hjärta vill du draga till dig och befalla
Att bevingat emot himlen genom stjärnekvällen gå
Och om du än tog min glädje, aldrig har du dock din like
Himlens upphov var din moder och din far var Herren Gud
Kom ihåg mig, ljusets dotter, när du kommer i ditt rike
Låt mig lägga ned mitt huvud mot еn flik utav din skrud

Livet födde du och bar det fram på starka unga händеr
Närde det en tid med glädje ur ditt rika jungfrubröst
Steg med uppåt lyfta armar på vår lyckas sista bränder
Tog farväl av vår och sommar och steg ut i dödens höst
Hösten fick du, vintern drack du skön tills hjärtat sakta skälvde
Allt blev lysande och härligt, jord och rosor, gräs och is
Över dig en evig himmel, hård men stjärnesållad välvde
Där du stapplade på vägen upp till fridens paradis