Julvisa i Finnmarken (”Att sjungas vid bordet till mörkt öl”)

För den vinande nordan och vintern, broder
För den grånande morgonens stjärna klar
För vårt hem och vårt land och vår bedjande moder
För myllrande städer och istunga floder
Vi höja vårt stop - och för kommande dagar
Och för kärlek och lycka som var

När sjöarna ligga här frusna och döda
Och yrvädren dansa i moar och slog
Vi dricka och drömma om bäckar som flöda
Och minna oss Terrvalaks solnedgång röda
Och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja
Och skuggor som dansa i skog

För den hårdaste skaren och bittraste vinden
För det fattiga folket som slåss för sitt bröd
För dem som i armod bli hårda om kinden -
För dukade bord och för slädar vid grinden
För sårfyllda kroppar och läkande död

Försonta och glada i stjärnans timma
Vi glömma att jorden blev bräddad av hat
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma -
Omkring oss de heligas natt vi förnimma -
För dem och för jorden, för himlen och oss
Våra stop vi höja, kamrat