Spelmannen

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans
I sol och när skyar skymma månens skära glans
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill
Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin
Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin
Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat
Fast jag stundom hellre hungrar än spelar för mat

Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved
Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned
Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol
Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol

Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord
Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng
Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng

Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt
Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt
Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum
Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum

Tre sorgens strängar har jag - den fjärde har gått av
Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav
Men ända in i döden vill jag följa er med sång -
Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång