Till Cleo mellan dig och mig

En gång var jag din egen fakir
Då stack jag mig i kroppen
Då fick jag in dig i mitt revir
Och det var toppen!
Jag stack en nål igenom min kran
Och en igenom benet
Och sen gick du och jag ut på stan
Och uppehöll skenet

Jag låg på spik vareviga natt
Jag sov högst fem minuter
Och på din fråga svara' jag matt:
"Åh, vad jag njuter!"
Jag slet och rev i min arma kropp
Var gång du ville se mig
Men plötsligt sprang jag upp och skrek:
"Stopp! Nu får du ge dig!"

Det gjorde jag, min själ och min kniv
Och sade: "Låg mig vara!"
Jag är inte särskilt rädd om mitt liv
Men undrar bara:
"Vad kan det vara för mening uti
Att livet totalt förpesta?
Den gropen ramlar jag inte i
Varsågod, nästa!"