Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Polaren Pär gör sin reverence
För en vacker kvinna som finna nånstans
Men var hon finns känner ingen till
Och hennes vik ligger tom och still
I hennes vik växte visorna
Och dom var långa - och dom var bra!
Trots det min fru ber jag Er förlåt
Att Polaren Pär gör en liten låt
Den låter inte dom andra lik
Men, frukta intet uti min vik!
Bara en bugning - och inget gage
Det är min önskan. Och bon voyage
Och Eran Vik finns kvar
Min fru, i alla dar!