Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Felicia pratar och pratar
Och kärleken hatar
All tid som användes fel
Som ligger där, död och stel
Alltmedans Felicia pratar
I sextondel
Felicia, kom till min bädd nu
Och var inte klädd nu
Och ge mig din kopparmun
Jag dricker den som en brunn
Felicia var inte rädd nu
I våran stund
Din sol går i nedan söder
För snurriga bröder
Som vill vad dom inte kan
Felicia, se din man
Och vet att han ännu glöder
Där förr han brann
Felicia pratar för mycket
Det ljuvliga stycket
Nu pratar hon stup i ett
Men kysser man henne rätt
Ger hon efter för trycket
Och älskar tills hon blir mätt