Ur djupet

Förbannad och glömd
Evigheten, ensamheten
Jag tog mina steg
Sista men första

Tusen och trettio steg
Mot jördkarnans brinnande valv
Den skalv, den skalv

Da visade sig, modern i djupet
Så dold, så hemig
Om henne jag talt inget mer
Ty om moderns visdom sjunga
Inte en levande själ

Ur vad jag trott
Min undergång bliva, jag steg och kände kyla
Ett ljus så längtat
Ett ljus så ljuvt

Jag sprang ner en älg
Under månens skära
Drack dess livssaft sa het
Som djupjordens glöd
Den brände mitt svalg

Ilskan klöste och mitt hjärta brann
Hämndens tid kommit

Ty blod för blod
Var hämndens hamn
Da ristade jag mitt skinn
Med urgudens namn
Med urgudens namn

Jag sprang ner en älg
Under manens skära
Drack dess livssaft så het
Som djupjordens glöd
Den brände mitt svalg