Under två runor

Jag tog mina steg i gyttjans mark
Tusende korpar i mörker sky
Ett träsk med dödens skugga
Där låg min hämndens stund

Inget gift mig dräpa
Inga svekfulla dåd
Spjutet med stjärnors prakt
Trollet med rymders makt

Jag såg nu en grop, en ström
Tog min vrede och lät mossan svälja
Under fanns en passage, en klyfta
Jag lät den dra mig in

Mot djupets sköte for jag än en gång
In i djupet av urtids minne
Mot gudens djup, mot hämndens stund
Där grep nu klor av skuggors mara

Hon drack mitt blod
Hon stag min makt
I eld sa blå
Jag vred mig loss

En urgud som nu skickat mig
Hon klöste mitt jag min innersta eld
Då tog jag mitt stjärnors spjut
Med all min kraft jag skar

Ty så som det var jag såg
Urguden och ormars häxa
Genom samma blodiga mun de talt
En ristad under två runor

En hämnd jag ej nu fått
Men orden ej förgatt
Jag blev kung med runors makt
Genom hämndens och hatets pakt

Urgudens gåva
Runors makt
Mot månen jag steg
Trolldom född igen