Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Etta
Förr färdades jag med strömmen och vinden i obönhörlig takt
Som sanden i timglaset
Nu har man lärt mig accelerera
Så kom, min Iris, låt oss ligga tillsammans i åtta G
Så som en ljuvlig mö faller i tattarens famn pendlar vi till Copernicus
Spindelvävens glob
En ständigt, i natten bortflyende
Skalbaggen i den mörka vedboden
Den nyaste metoden är att pendla
Aldrig mera raketstarter och brinnande gräs
Håll dig i mig, min Iris, som vore vi på tivoli
Håll mig i dig...
Så som en svärdfisk faller tillbaka i havet faller vi mot Copernicus
Nolla