Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Cornelis Vreeswijk
Elisabeth, varför
Är dina ögon våta?
En vacker flicka bör
Mycket sällan gråta
För det gör ögat skumt
Din vackra hand blir kall
Var gång du gråta skall
Och det är dumt
Släpp ned ditt långa hår
Och låt din sorg bortfara
Den kärlek som man får
Kan mycket sällan vara
För det är kärleks lott
Den kommer och den far
Men hjärtat har man kvar
Och det är gott
Elisabeth, sov sött
Och dröm om sånt som varar
Din mamma verkar trött
Och sur och led på karlar
Men se, det är på tok
Din pappa han försvann
Snart hittar hon nå'n ann
Om hon är klok