Blues för Jacques Brel

Rostiga gränder, sotiga tak
Hundar som parar sig, fylla och brak
Kärringar slåss om fisken
Och hojtar gällt
Och med pannan stödd mot sin öl vid disken
Sover lill-Paulus sällt

Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just honom, just honom, just honom
Och många miljoner fler
För han är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer

Trasiga vagnar på trasiga spår
Svarta ruiner från svarta år
Jag blundar och genast hör jag taktfasta vrål
Jag ser en förkolnad bild av soldaten som drunknade i stål

Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just honom, just honom, just honom
Och några miljoner fler
För han är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer

Vackra Minouschka, Katendrechts skatt
Jenever, Jenever, och hesa skratt
Det doftar frityr och rosor
Från Rue de Becq
Och i gränderna fladdrar horornas trosor
Från slaka klädesstreck

Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just henne, just henne, just henne
Och många miljoner fler
För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer

I mitt Antwerpen går jag omkring
Och tänker att allt är ingenting
Borta är musikanten som förr här fanns
Borta är också tiggaretanten som bodde ingenstans

Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just henne, just henne, just henne
Och några miljoner fler
För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer