Pamflett nr 8: Ballad om en lergök

Herr stolte herr drabanten, låt mig få rida med
Min moder är i snön, och förfrusen
Min fader är dödslagen, av Konung Karl Vred
Och ligger bland dem brinnande husen

Hav misskund med en mö
Se allt jag har kvar är min lergök

Ta upp mig i sadeln du vackre soldat
Ty eljest mig av dödens lammunge
Hur länge kan man vandra utan stövlar och mat?
Allt mellan dessa snövallar tunge

Hav misskund med en mö
Se allt jag har kvar är min lergök

Alla mina syskon, de lämnade jag kvar
Att sova hos sin fader i gränden
Vad kan en ungmö göra för de värnlösa skarn
Som är födda till allt jämmer och elände

Hav misskund med en mö
Se allt jag har kvar är min lergök

Inte vill jag leva, i jämmer och svält
Och hålla fattigdrängen under armen
Nej hellre vill jag dväljas i herrarnas tält
Och trycka skön-soldaten mot barmen

Hav misskund med en mö
Se allt jag har kvar är min lergök

Ta upp mig i din sadel, du vackre drabant
Se här jag är en ungmö som knoppats
Ta upp mig i din sadel, och ta mitt liv i pant
Du ska få lön för mödan vill jag hoppas

Hav misskund med en mö
Se allt jag har kvar är min lergök
Se allt jag har kvar är min lergök
Se allt jag har kvar är min lergök
Se allt jag har kvar är min lergök