Vem ser ett barn

[FREDDIE]
Konsten att överleva fick jag lära när jag var sju
Jag var den enda vän jag hade, likadant då som nu
Och när jag skapade min drömvärld, i mitt rum, hördes röster där nedifrån
Fulla av hat och hån
Min mammas gnat, min pappas arrogans
Som om jag inte fanns

Vem ser ett barn med ambitioner när han tycks trög och stum?
När hans föräldrar ser en främling, ointressant och dum
Vem ser ett barn som låser in sig?
Som blir sjuk av allt väsen där utanför
Vet att han bara stör
Som aldrig ber om nåt för egen del
Allt han gör är ju fel

När jag var tio flydde min far
Utan ett ord till oss som blev kvar
Han hade visat klart att jag inte dög
Jag var en mes och troligen bög
Jag trodde hans sorti skulle dra
Mig och min mor närmre varandra
Men hon fick ett samtal redan då samma kväll
Sen blev hon var mans egendom
Ja, hennes säng stod aldrig tom
Jag stängde dörr'n och ögonen
Men jag fick höra samma gamla ljud igen

Jag tog den breda lätta vägen utan att känna skam
Med min talang och med min hunger tog jag mig enkelt fram
Vem ser ett barn som saknar vapen?
Utanför står han kvar alltid till sist i kön
Likgiltighet hans lön
Mina triumfer fick hon aldrig se
Varför skulle jag be?

Vem ser ett barn som inte orkar slita sig loss till slut?
Det var min tro, min heta önskan att hitta vägen ut
Känner hon aldrig nånsin saknad?
Eller sorg känner hon att det finns ett band
Bara nån gång ibland
Jag skulle aldrig våga ringa hem
Tänk om hon säger "Vem?"