Drömmar av glas/ Historien av schack

[ANATOLIJ]
Vad kan jag säga
Vad kan jag göra
Allt som jag känt
Det som har hänt
Kan du förklara

[FLORENCE]
Jag var för dum att förstå
Dum och naiv
Jag gick i fällan

[ANATOLIJ]
Kan du då tro på mitt ord
Du är mitt allt

[BÅDA]
Du är min dag, min natt
Du är livet när det pulserar
Vågen som slår
Allt som vibrerar

Du och jag
Drömmar av glas
Krossade i ett slag
I bland skärvorna står vi
Vi som hör samman
Åtskilda går vi

[ANATOLIJ]
Vad har jag gett dig
Har jag förrått dig
Har jag nåt val, tankarna mal
Jag vill ha kvar dig

[FLORENCE]
Jag har fått nog av allt spel
Nu är det slut
Nu är det över

[ANATOLIJ]
Kan du förlåta mitt svek
Jag är din vän

[BÅDA]
Du är min sorg min gråt
Du är smärta när den briserar
Vågen som slår
Allt som vibrerar

Du och jag
Drömmar av glas
Krossade i ett glas
Ibland skärvorna går vi
Vi som hör samman
Åtskilda går vi

[KÖR]
Ett schackparti
Är strategi
Varje ruta gömmer nåt stort
I skratt och lek
I gråt och svek
Lär du av de fel du har gjort

Hur gick det till
När schacket fick sin form för länge sen i Indien
Två prinsar låg i fejd
Så går historien
Om rikets heliga sigill

Och far och mor
De klagade och grät som alla vi föräldrar gör
De bönade "Så sluta innan någon dör"
Men ändå stupade en bror

"Vad har du gjort?"
Hans mor var utom sig
"Ack ditt brott är stort
Nej, aldrig kan din far förlåta dig"

"Far försök förstå
Han ville döda mig"
"Nej, du måste gå
Du var min son, men jag förskjuter dig"

Han gav sig av
Efter en tid kom han tillbaks och gick till motattack
Med hjälp av små soldater målade i lack
Som ställdes på ett rutigt bord
Så kunde han bevisa broderns grymma plan
Så skapade han schack

Snart vid Eufrats stränder
Babylons gränder och prång
Njöt man schackspelets grunder, gav detta under en sång
Vid en bivack
När staden Bysans föll år fjortonhundrafemtiotre
Bland krutkrök och krevaders sken man kunde se
Hur flyktingarna spela schack

Från Tiberns strand
Flöt brädet upp till furstens hov i gyllne renässans
Man spelte som om inga andra nöjen fanns
Och snart var schack i var mans hand

Och vart parti
Fick regler och fason
Plan och strategi
Fick snart en ton av makt och korruption

Schack blev vida spritt
Av bonde och av kung
Allt blev svart och vitt
Och fick sitt snitt av Freud och Mao Tse Tung

Och så till slut
Här är ett spel
Som föddes ur en dolk i Hindustan
Och blomstrade en tid i sångernas Iran
Det enklaste men också svåraste av kända sällskapsspel
För alla och envar som har en öppen själ
För gamla män och sena tiders barn

[FLORENCE]
Jag ser en bild som jag upplevt förut

[ANATOLIJ]
Liksom en saga med olyckligt slut

[BÅDA]
I mitt inre så gnager den svåra frågan

[FLORENCE]
Om du fick chansen att välja igen

[ANATOLIJ]
Säg vad du vill

[BÅDA]
Säg mig, skulle du då göra om det
En gång till

[KÖR]
Spelet kan lära dig att somliga drag
Bara föröder

[BÅDA]
Men jag vet så väl
Det finns tusen skäl
Fast mitt hjärta blöder
Gav jag mitt liv för den korta sekund
Den saliga stund
Då vår kärlek brann
Medan tiden rann
Från oss båda och
Försvann

Du och jag
Drömmar av glas
Krossade i ett slag
I bland skärvorna står vi
Vi som hör samman
Åtskilda går vi