Stationens andra våning

[Vers 1]
Såra mig med ett vårdat språk
Jag fick en stund men ville ha en epok
Försöker återskapa stunder, alla minnen är Veronica
Nu ser du på mig och låtsas som det regnar
Skåpet fyllt med kläder du klätt av mig
Men jag tar sällan på mig skulden som du gav mig
Vi kunde bara prata känslor under täcket
Och det var svårt att vara nykter när dagarna är sömndruckna

[Refräng]
På stationens andra våning
Där vi kysstes första gången
Låt det brinna i ditt minne
Vi kommer aldrig vara där igen

[Vers 2]
Jag längtar efter dig ibland
Men inte längre dig med mig
Jag säger att jag saknar han
Men jag saknar bara det som vi kände för varann
Jag vill att dеt ska träffa dig
Att inget överträffar mig
Jag längtar eftеr dig ibland
Men jag uttalar ditt namn
"Fan vad heter han?"

[Refräng]
På stationens andra våning
Där vi kysstes första gången
Låt det brinna i ditt minne
Vi kommer aldrig vara där igen
Jag kanske aldrig blir så kär igen
Jag kommer aldrig bli så kär igen