Intro (minns inte)

Minns att du viskade i regnet
Du får aldrig glömma mig
Minns alltid vem jag är för dig
Jag har faktiskt älskat dig
Vi stog vid ett övergångsställe mitt i stan
Eller utanför festen på väster
På stationens andra våning
Eller i ditt pojkrum
Viska tyst med örat mot mun
Jag vet inte vad som är sant och vad jag önsketänker
Du sa att jag är bra med ord
Det ville jag skriva ner
På lakanen med mina fingertoppar
I snön på trottoarerna
Och när jag blir känd i memorarerna

Minns att du viskade i regnet
Men viska kan man göra
I mörkret eller under ett täcke
Vi kunde bara prata känslor under täcket
Minns att du sa
Du får aldrig glömma mig
Minns alltid vem jag är för dig
Minns att du sa
Va inte rädd älskling
Men du, min oälskling
Du misstog min längtan för oro
Jag ramlar samlar famlar efter det som en gång var
Minns att du viskade och att det regnade
Men d kanske var sol.
 jag har tänkt så mkt på vårt minne
Rört vid d så många gånger
Att d liksom flagnat i kanterna
Jag försöker värna om det
Jag håller hårt i dess fingerfamn
Jag kommer minnas hur det låter när dina läppar ler
När dom säger mitt namn

Minnen är flyktiga hela sin existens
Dom är lika sanna som lögner
Jag kan göra minnet till vad jag vill att det ska vara
Mitt minne är min sanning
Den är inte samma som din sannung
Håll hårt i din saning
Håll hårt i ditt minne
Håll hårt i min fingerfamn
Sista gången du säger mitt namn

Det jag minns är inte så som det var egentligen
Egentligen va alla våra dagar undantag
Egentligen var jag alltid rädd att säga fel
Jag lärde dig att leka
Du lärde dig att låtsas
Jag såg in i dina ögon
Och det är nog bara i mitt minne. Jag ser att dom tåras

Egentligen så var det soligt
Och du skrek inte
Du viskade inte ens
Och d jag hör dig säga i mitt minne
Är inte d du sa med din mun och dina läppar
Jag kommer bevara detta minnet
I all dess falskhet
Du älskade mig
Det regnade
Du viskade
Det var jag som lämnade dig