På det mest depraverade stället i stan

På det mest depraverade stället i stan
Dricks det whisky och cocacola
Det är öppet hela natten och stängt hela dan
Och man dricker mycket mer än man kan tåla

Som en målning av van Gogh
Man griper sej en grogg
Och känner sej som frusen i märgen
Att ragga en hagga
Och sitta och gagga
Till varje pris hålla färgen

Och nattens drottning
Ägnar sig åt lottning
Om vem som ska få följa henne hem
Och nattens kung
Han är inte längre ung
Han fingrar lite nervöst på sin lem

Så gör han sitt försök
Han slår ner som en hök
Och drar sin gamla vanliga ramsa
Och nattens drottning fuktar sina läppar
Han frågar henne om hon vill dansa

På det mest depraverade stället i stan
Ger dansgolvet könslig kontakt
Det är öppet hela natten och stängt hela dan
Och det gäller att vara på sin vakt

Nattens kung vill bara en sak
Han vill tömma sitt neurotiska tryck
Och nattens drottning har en härlig bak
Han ger den ett berömmande tryck

Och nattens drottning har behov av lite ömhet
Men det kan han inte ge
Han älskar ingen alls, och allra minst sej själv
Han har ögon, men han kan inte se

Det är bittert mina vänner, det är bittert och tungt
Att människor som behöver varann
Ska vara oförmögna att kunna ta det lugnt
Utan bara suger ut det dom kan

Det kunde vara juste, det kunde. vara fint
Istället är det bittert och trist
Och i gryningens ljus slår förhoppningarna slint
Det slutar likadant som sist

På det mest depraverade stället i stan
Finns det ingen som inte har förnedrat sej
Man tar det man vill ha och man ger blanka fan
I om livet har nån mening eller ej