Överens

[Hook]
Fötterna på sätet har en fyra för mig själv
En banger i min lur sätter syre till min eld
Skit i mig och sköt dig själv jag behöver ingen hjälp
Vi behöver inte komma överens

[Verse 1]
Storstadspulsen pulserar i alla jag passerar
I varenda station och kvarter jag ser
Varenda person här gör mig fundersam
Vem är det som programmerat er?
Jag menar hela samhället har lurat oss
Det är inte lägenheter det är burar
Det är inte möjligheter det är murar
Men ingen ser det så ingen vet hur det slutar
Inga val är era för allting är kalkylerat
Dom fingerade valutan och intalade er att ni inte klarar er utan
Ja dom är sluga sådär vill se dig jobba för en smula tills du stupar
Eller blir sjukpensionär
Utförsäkrad, uträknad och utan en själ
Slutsatsen är, det är en sjuk värld lätt att kuvas på knä
Men jag är hårdhudad inte så lättlurad
Skruvar upp ljudet i lurarna lutar huvudet mot

[Hook]
Fötterna på sätet har en fyra för mig själv
En banger i min lur sätter syre till min eld
Skit i mig och sköt dig själv jag behöver ingen hjälp
Vi behöver inte komma överens

[Verse 2]
Dom vet inte bättre dom kan inte se på det sättet
Vill inget illa men måtte nån inte sitta intill
Dom vet inte bättre kan inte se på det sättet
Dom vill inget illa men måste dom stirra
Jag har inte bett er om nåt och vet vad ni tänker redan
Vet hur ni resonerar, snälla lämna mig ifred
Finns ingenting att diskutera
Jag har inget mer att dela med mig av och vi har
Ingenting gemensamt, ändå reciteras alltid samma veva:
”Låt mig slå mig ner jag hör och ser du vad du försöker med och
Kan relatera till och med beredd att hålla med om
En del av det till viss del, visst jag ser också såna
Fel som du och jag har stått på den perrongen många
Gånger förut, känt hur hoppet tar slut
Och genomskådat hela tåg inom loppet av en minut
Sett hur långa trottoarer blivit trånga korridorer
Inte många som förstår dig, så jag fattar att du låser in dig
Fattar att du gråter och jag fattar hur det låter
Men lovar att om du såg mig då skulle du se att jag också
Stått där du står, mått som du mår och sen fått lågan åter
Tiden går och du glömmer nästan att du varit där
Lita på mig det kommer inte alltid va såhär”
Din övertygelse är avundsvärd
För se dig om vi lever redan i en avgrund där
Delar av min generation dödar barn med svärd
På senare tid har min feed uppdaterats med gamla vänner som blivit militärer och poserar med vapen som accessoarer 
men det är ändå jag som klassas som galen i slutet av dagen
om du nu har svaren kan du väl förklara?
Nä du kan inte det eller hur, låt mig va då
Låt mig va då, låt mig va då

[Verse 3: Eye N’I]
Jag vet hur du känner, du använder dina ord som spjut
Har du hört att man kan få tillbaka det man skickar ut?
Och laser kan studsa mot spegelbilder, så jag säger till dig
Det kan bli helt tvärtom från det du ville
Så var noga med vart du siktar, ja var noga med vart du riktar
Din laserpistol som aldrig klickar, laddad med hatiska ord
Utlöst av onda blickar, orden kan ju stanna kvar i luften
Som ett tjockt täcke av smog, även för dig så kan den skymma solen
Skulle vilja lätta mitt hjärta, har en liten story om ord som jag skulle vilja berätta, lyssna
Så utan ytterligare dröjsmål vill jag berätta om den där natten
När jag var tretton år, hade precis fått hår på *****
I vilket fall som helst så låg jag och sov i mitt rum på madrassen
När nåt krascha genom taket och lyfte upp mig i nacken
Som värsta försvarslösa katten
Av nåt vi kan kalla för den osynliga kraften
Bortförd till andra sidan galaxen, där hördes en röst som sa:
”Hörrudu knatten, du kommer nu lära dig att motstå attacken
Från negativa vibrationer, och lära dig att med tankekraft så kan du
Lyfta från marken, toner, rytmer kan vara som arken som du färdas på
Och jag kan svära på att du kommer lära dig att sväva som Millenium Falken
När den där natten blev till dag så hade jag förstått att jag fått ett uppdrag
Och den här historien är historien om när jag förstod att jag hade makten över orden
Så jag kan ta tag i rodret eller ratten, lägga i backen i nedförsbacken
Och tillslut undvika kraschen