Misfit

[Verse 1]
Så fort jag kommer in står dom där och pekar
Tror inte jag ser dom men har svårt att va diskreta
Dissekerar och studerar, jag kan era frågor redan
”Är det något som är fel?” ”Kan det gå att reparera?”
Vet att jag är jävligt svår att ignorera
Men också alldeles för välordnad för att snea
Så jag låter det passera, låter er fundera
Men lovar er snart kommer världsordningen raseras
Låt dom veta brandkåren är försenad
Mikrofonen står i lågor när jag kliver ut ur båset
Via logen upp på scen jag sköljer ljudvågor över Svea
Tills hovet abdikerar och stålarna fördelas
Låt mig demonstrera, slå hål i era speglar
Titta på varann och omfamna det skeva
Det är först då vi kan förenas, några få blir många flera
Om vi vågar fantisera, ställa frågor och fundera
Så länge alla konkurrerar om samma plats är det svårt att överleva
Som en gummibåt till Kreta
Plocka ner din världsbild, måla över hela
Våra färger på den kommer aldrig blekna

[Recap]
”Danne ge dom recap”
Sån här talang är ingenting man bara slösar bort
Glöm aldrig vad dom sa till dig
Dom kommer jaga dig kommer försöka skada dig
Kom ihåg att du kan bli vad du vill men tro inte att du är nånting
Jag är med mig själv för mycket, tänker, känner, tycker
Självporträtt och siluetter i hjärtat av staden
Du ska va rik och smart, vit och smal, unik normal, publik, privat
Vem sviker jag om jag viker av? Vad blir priset om jag stannar? Håller isen för oss alla? Kommer nån av er fånga mig om jag ramlar?
Jag är likadan, svårt att byta bana, bryta vanan och jag får panik utav det
Borde känna mig fri men känner klaustrofobi

[Verse 2]
Försiktigt, kör riskfritt
Gör ingenting hiskeligt
Gå tyst in och sitt still tills du passar prick in
Min livsstil då, nu bevis på bristande insikt
För jag var redan stämplad som en misfit
Minst big, alltid varit minst ironiskt nog
Har dom alltid trott att jag ska bli nåt stort
Inombords höll jag med, men höll låg profil
Lärde mig dölja det
Började följa mina drömmar i min ensamhet
Tills jag lärde känna fler som delade min idé
Och den blev verklighet, ye det är på riktigt nu
Men jag förnimmer inga bilder av ett lyckligt slut
Mina bekymmer bara byttes ut
Men osäkerheten är kvar, den sitter djupt
Så länge blickarna på stan inte skiftar stuk
Kommer jag aldrig att bli van vid att sticka ut