Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Det stod en man vid ett vägskäl en gång
Trotsig men less på den väg han har gått
Drömmen om frihet som blivit ett tvång
Där han sökt efter det som han aldrig fått
Vägen var kall och frusen då
Mörkret föll stilla ned
Tiden han lagt
Allt som var sagt
Lockade inte mer
Där tog det slut, mitt i ett andetag
Allt som var viktigt föll sönder och dog
Där tog det slut, mitt i ett andetag
Det finns en gräns när en man fått nog
Där stod en man som såg himmelen igen
Ödmjuk och stark med en levande blick
Det en dag då han hittade hem
Det han sökt var det liv som han ändå fick
Vägen var den som ledde hit
Människan är stark ändå
Tappar sitt hopp, reser sig upp, ställer sig upp och går
Där tog det slut, mitt i ett andetag
Allt som var viktigt föll sönder och dog
Där tog det slut, mitt i ett andetag
Det finns en gräns när en man fått nog
Ont eller gott, allt vad man fått
Bär man så gott man kan
Vi lämnar och går, och kanske förstår
Att följa den vägen som är sann
Där tog det slut, mitt i ett andetag
Allt som var viktigt föll sönder och dog
Där tog det slut, mitt i ett andetag
Det finns en gräns när en man fått nog
Där tog det slut, mitt i ett andetag
Det finns en gräns när en man fått nog