Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
Nordman
En gång i tiden, när dagarna var grå
Och solen var förmörkad, jag saknade dig då
Allt kunde hända, du fanns där på nått vis
Jag slog mig fram med vrede, det har sitt pris
Klar som en stjärna
Du fanns i min hjärna
I mitt hjärta, mitt blod
I mitt liv och längs min väg
Sen fick jag se dig
Nu går du bredvid mig
Och du strålar och värmer
Och du kan ge mig ro
En gång i tiden, när mörkret slet och drog
Och skratten lät som jämmer, och nog var inte nog
Kunde jag drömma, i mellan andetag
Att någonting skulle hända, att natt blev dag
Klar som en stjärna
Jag följer dig gärna
Vill du lysa min väg
Och mitt liv så är jag fri
Sen jag fick se dig
Så går du bredvid mig
Och du strålar och värmer
Och du kan ge mig ro
Och nu kan jag vakna och känna hur du andas bredvid mig
Är det nått jag saknar så är det bara lite mer av dig
Klar som en stjärna
Jag följer dig gärna
Vill du lysa min väg
Och mitt liv så är jag fri
Sen jag fick se dig
Så går du bredvid mig
Och du strålar och värmer
Och du kan ge mig ro
Klar som en stjärna
Så går du bredvid mig
Och du strålar och värmer
Och du kan ge mig ro