Mörker

Mörkret I min själ, är tyngden som jag bär varje dag, jorden vänder
Dimman framför mig, ogenomtränglig, jag ser inget, jag är blind
Lensen I mitt öga börjar att förmultna, blind inom mig, blind för allt
Jag vill inte höra, jag vill inte inse vad jag har gjort, vem jag är

Jag ser mig själv förmultna, jag är nu ingenting, den kropp jag var i, den håller inte mig längre
Min hjärna äter sig själv, ett självhat, ett självmord
Färgerna I livet, de förmultnar

Hatet som finns I min själ begravs under jorden - inga känslor kvar, allt är dött
Apati som tar över, en nihilistisk livstro, varför ska man leva, varför ska man kämpa?
Ingenting spelar någon roll, I slutet ligger vi alla, I våra kistor under jorden
Våra kroppar blir jord, våra själar flyter bort, ingenting är kvar, från våra liv

Dunkelheten I vardagen är förtryckande
Att göra samma sak varje dag
Rutiner som förgör mig, det gör mitt liv till mörker
Ljuset I livet tappar jag, hoppet är nu dött
Samma dystra vägar, samma dystra människor, allt är detsamma, så är det varje dag
Ingenting förändras, ingenting är nytt, inget ljus någonstans - vad var meningen ens?

Allt I mitt liv är förbi, jag är en smula av ingenting
Vem skulle ta sin tid för mig, när jag är så hatisk av mig
Min paralyserande sociala ängslighet
Förgör något hopp om att leva ett liv, utan att förstöra min stolthet
Den okontrollerbarheten som definierar mig är vad som kommer tillslut förgöra mig
Mörkret som är omkring mig slutar aldrig attackera mig, jag kan inte försvara mig, detta kommer förgöra mig

Nej
Jag är död
Min kropp vid liv
Vem är du? Som ger mig en hand
I min nöd och räddar mig
Min skyddsängel som besvarar mig

Ett nyfunnet hopp för liv, det är bara jag som kan ändra mitt öde
Det var du som rädda mig, jag skulle varit död utan din hjälp
I mitt kval var jag rädd, jag hade ingen, jag var död
Mörkret tog över mig, jag slåss vardag mot min sorg

Varje dag är tung, tiden den är så sakta
Ingen kan rädda mig från denna verklighet
Varje andetag, det är ett hinder, allting är krävande, jag kan inte stå ut något mer