Min farfar gick i tåget

Vi hade lite tid över den där dagen
När jag fråga': Vill du se var min far växte upp
Gärna för mig, sa du och såg ut över älven
Det kan va' skönt, sväng av, visst vi gör ett stopp
Och där, vid en väg fylld av minnen
Stod några hus, i sitt stumma förfall
Någon cykla' förbi och på avstånd
Hördes en hunds uppgivna och gälla skall
Vi tog en promenad sedan vi parkerat bilen
Det var kyligt, trots att vårsolens strålar låg på
Vi stanna' till vid lanthandeln, nedlagd sen länge
Det var hit, har jag hört, som min farmor bruka' gå
Nu gick vi där i ett annat sekel
Gick under tystnad över järnvägsbron
Vi såg stenen, minnesmärket
Över det som blev en alltför blodig demonstration
Min farfar gick i tåget
Och han berättade för mig
Att den första som blev skjuten
Hade han i raden framför sig
Det var fem som dog den dagen
När kapten Mestertons patrull
Öppna' eld för lägre löner
För några ynka örens skull
Min farfar gick i tåget
Det var här han sprang omkring min far
Som liten grabb
Men av brädgår'n och stojet runt kajerna
Finns inget kvar
Här förtöjs inga fartyg längre
Hörs inga rop över vattnet
Som skvallrar om allt det som faktiskt en gång var
Om min farfar slit, om ackorden på sågen
Om glädjen om kvällarna i längorna fulla av barn
Nej, ingenting hörs nu av alla de skratten
Bara en röst i vinden berättar om den där dan'
Min farfar gick i tåget
Och min far han stod just där
Jag visade med handen
Svepande, på ett ungefär
Dom kom med fanor längs med vägen
Runt en fyratusen man
Kom från Folkets hus i Frånö
På väg ner mot Lunde hamn
Min farfar gick i tåget
Min farfar gick i tåget
I skjorta och kostym
Hela bygden var på fötter
Det var en särdeles mäktig syn
För drägligare villkor
Skulle man nu strejka för sin rätt
Till arbete i Ådalen
Nittonhundra-trettio-ett
Min farfar gick i tåget