Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Jag gick för en stund utmed vattnet
Vid Längtans Café
Det luktade gott, jag gled in för en kopp
Slog mig ner
Hon fånga min blick och jag drogs
Till bordet bredvid
Hon sa jag har mycket att säga
Om du tar dig hit
Jag vet vad jag saknar mest i livet
Nån som vill stå vid min sida och
Stanna när stormarna går
Jag vet, jag tar ingenting för givet
För jag har ju en del att bevisa
Tro mig, jag vet
Hon prata om vägen hon gått
Som vart slingrig och svår
Med löften som brutits och
Drömmar som ingen förstår
Hon sa att det fanns inga män
Som hon litade på
Det var bara bita ihop och
Få tiden att gå
Jag vet vad jag saknar mest i livet…
Jag ville ha numret till henne
Men hon sa som så
Vad bryr du dig om vad jag heter
Den dan när du går
Jag sa att jag menade allvar
Har mycket att ge
Och vill du så ses vi igen
Här på Längtans café
Jag vet vad jag saknar mest i livet…