Långt bort i kvällarnas kväll

Långt, långt bort i kvällarnas kväll
Har skymningsfursten sin boning
Grå står hans borg under blekblå päll
Med irrande eldsken till skoning
Tungt, tungt går vindarnas spel
Och bruset ur flodernas töcken
Det är Isacharums arvedel
De ruvande drömmarnas öken

Kom, kom, du skall drömma en dröm
Som aldrig en kvinna drömde
Trädet vid Pisons heliga ström
Ett frö av dess frukt jag gömde;
Långt, långt bort i höstarnas höst
Vaggar dess nya krona
Tusende år har jag hört dess röst
Sina paradisvisor tona

Evigt i höstarnas höst bär det frukt
Dess grenar bågna och bäva
Sköna till åsyn och ljuva till lukt
Som väntande åter på Eva
Kunskapens frukt av glädje och sorg
Som Eva blott flyktigt fick smaka
Flödar ur kvistarnas flätade korg
Till lust för Isacharums maka

Långt, långt bort på hedarnas hed
Skall du sitta i ödsligt Eden
Jordlivets solar gå opp och gå ned
Men du skönjer ej år och skeden
Vissnande snabbt, skall du vandra tungt
Häruppe mot hemliga målet
Till dess du bestiger, leende lugnt
Din flammande brudbädd, bålet