Gå ej bland olvonträ och slån

Gå ej bland olvonträ och slån
Då kvällens luft är ljum!
Där dväljs en underbar demon
I trädens dunkla rum
Det är den gamle Liothans son
Benämnd Isacharum

Du hör hans gång i lundens fläkt
Som irrar skygg och vill
På mark av bruna höstlöv täckt
I tinande april
Och ångan av hans andedräkt
Är mull som kvicknar till

När korsmässmånen nyss var tänd
Och göt sitt svaga stril
Då stod i skyn en båge spänd
Och sköt en plötslig il
Då skalv du, frysande och bränd
Det var demonens pil

Minns du en lilja, dystert grann
I skuggan där du gick?
Dess mörka eld ur kalken rann
Som en förtrollad drick
Ditt öga drack och sansen svann
Det var demonens blick

Hvad vill han i din barndomslund?
Hvi kom han dristelig
Så när den vigda altarrund
Och lammens frälsta stig?
Rys, jungfru, i din hjärtegrund
Han söker dig, han söker dig

Han följer dig i storm som gnyr
Vid dina vägars bädd
Han är den lösa hamn som flyr
För dag och lärksång rädd
När ur en mardröm het och yr
Du vaknar i din bädd

Ty allt hvad skumt det unga år
Det unga bröst bär gömt
Allt som slår ut med suck och tår
Av sol och himmel glömt
Allt trånsjukt liv i höstsjuk vår
Är honom underdömt

Din fader står på vredens dag
Rättfärdig, stark och vis
Och dömer häxor med Guds lag
Från liv och paradis
Gå, bikta vid hans fot och tag
Hans tuktans hårda ris

Vik bort från slån och olvonträ
Och snårens falska sång!
Bland häckarna är saligt lä
På kyrkogårdens gång
Bed vid din moders grav på knä
Då Satan gör dig bång!