Konsthandlaren

[Vers]
Vi är så rädda för livet
Vi är så rädda för att släppa fram tvivlet
Och jag har fyllt fem Iphones samtidigt
Men har minst två handskrivet till i arkivet
Och självinsikten smakar beskt
Men jag är för gammal för att blanda ut med läsk
Och kärleksbrev till det förflutna
Har nästan alltid illusion som adress
Det kanske, kanske måste kosta nåt om det ska kännas
Kanske är sorgerna för många för att nämnas
Vi kanske måste slockna innan vi kan tändas
Och släppa taget om när någonting förändras
Jag tror jag skrivit mig igenom mina känslor
Men vad finns bortom verklighetens gränser?
Jag har längtat efter nåt som inte finns
Där vissa saker verkar sakna referenser
Försökt att dricka lita långsammare
Men värken byter plats som hos en konsthandlare
Och jag har jagat ljuset men
Mörkret blir mindre om man omfamnar det
Och bara den som ger upp allting kommer vinna
De bästa dikterna är dem som inte rimmar