Joan Didion

[Vers 1]
Kapitel som saknar titlar
Nakna blickar jagar lyckan
Pojken i sagan om flickan och svavelstickan
När jag ser tillbaks på "Ett tag till" i tillbakablickar
Vissa, vissa dagar är jag livrädd
Och vissa dagar känns det som att balansera på ett knivsegg
Som den bästa raden blir förbisedd
Vissa dar vill jag bara ha en ursäkt till att vara finklädd
Tankar delade över mat
Meningar gör spagat som en poetisk akrobat
Och jag har saker jag måste reda ut privat
Men till och med i bröstet mäter jag stenarna i karat
Historien löper igenom händerna
Ville skapa någonting som överlevde trenderna
Något som berörde alla ämnena
Så jag bikta mig i barerna och döpte mig i gränderna (Numer!)
Jag kan ändra på mig men kan aldrig ändra mitt beslut
Och den insikten smakar bittert ljuvt
Allting känns så på riktigt nu
Jag kanske borde blickat inåt mer än vad jag blicka ut
Men, jag vill att minnet ska vara torrt
Vill att det vita ska ha lite mer kropp (Numer!)
Så jag har fyllt varenda sida i mitt block
Och hade inte tålamod till att förlita mig på hopp
Jag har försökt att bära mina viljor
Jag ville omvandla bokstäverna till bilder
Jag ville se alla dem världarna dem skiljer
Längst med de asfalterade vägarna växer liljor
Så fråga om jag mindes hur det kändes
Innan jag var hennes
Innan vi var Joaquin Phoenix och Eva Mendes
Innan hela himmelen tändes
Innan pärlorna på kinderna brändes
(Numer!)

[Outro]
Se tillräckligt och skriv ner det intalar jag mig själv
Och sedan någon morgon när världen tycks tömd på under
Någon dag då jag bara drivs av rutiner
Att förväntas göra det jag gör, vilket är att skriva
På en sån bankrutt morgon ska jag öppna mitt anteckningsblock
Och där ska det finnas ett bortglömd konto med
En ackumulerad ränta
En fri lejd tillbaks till den yttre världen