Floden rinner ännu inom mig

Mina tankar har ruinerat mig igen
Och jag befinner mig nu i ett nytt sorts mörker
Att jag ska behöva vara här i min smärtsamma existens
Är något jag aldrig kommer förstå
Jag har gråtit mig torr på mina färglösa vätskor
Det är nu dags att tömma floden som fortfarande rinner inom mig

Ja nu står vi här ensamma i skogen, vilse
Men det känns okej, jag har inte längre ett behov av att finna tillbaks
Då det inte ens finns mycket att finna tillbaks till

Min trygghet är borta, slukad av denna ruttna varelse
En varelse som i spegeln tittar tillbaks på mig
Med sina blodsprängda ögon och dömmande blick
Vad är det du vill? vad är det som är fel?

Jag lär nog aldrig finna svaret
Som jag söker