Dikt till en gammal dambekant

Jag iakttar din bild Felicia
I svart och vitt
Och allt det svarta mot den vita huden
Blir för en etthundratjugofemte-dels sekund utbjudet att famla fritt
Liksom en bubbla går ett sekel i ett glas
Jag jämför hennes mun och hör på hennes öra
Men, nå, hon är spegelvänd, ingenting att göra
Inga kommentarer, inget att beröra i denna fas
Lurenklang, utbröt sig allt narr i gnistret
Hjärtat ut du ställa dig i andra registret
Du åker dit och så sitter du i klistret
En dag till slut för det hjälper ingenting att spilla mord Ven Plautus
Sommarnatten då där människan såg
Att människan var lycklig där hon låg
Ven Plautus, tidigt 60tal
Ett tappert tåg som förbigick
Ven Plautus vad sägs nu om en bild som denne
Det är hon i mitten, ja, vi trenne
En var tjyv
Liksom en herde med varulvsblick
Ven Plautus, låt det stanna oss emellan
Jag vidrör dessa bilder ytters sällan
Men medge, det är sällsamt inte sant
När man helt plötsligt får en ny bild på en gammal dambekant