Balladen om bonden och djävulen

Och Djävulen satt vid bondens bedd
Han sagde "Hej, bonde! Är du redd?
I din ungdom"

"Akk, nej", sagde bonden, herrekjär
"Det finns ingenting att frukta här
I min ungdom"

"Fast visst är jag enslig då och då
Och vet du i hva det beror sig på
I min ungdom"

"Akk, kjärleken gör mig gammal och tung
Men hustru min är både lett och ung
I sin ungdom"

"Det finnes så mang en ung fager svenn
Akk, herre, vad jag avundas dem
Deras ungdom"

"Och alla de svenn, vid Herrans navn (?)
Det jagas så efter min hustrus favn
I sin ungdom"

"Hur gammal", sa fan, "är hustru din?
Är hon som en nyligen tappad vin
I sin ungdom"

"Och du som en knotig och vresig ek
Och hon som en lilja, ferdig för smek
I sin ungdom"

"Akk, ja" sagde bonden, "nog är det så
Men hjälp mig att tukta min hustru då
I min ungdom"

"Hej, bonde", sa fan, "selg mig din själ
För sedan skal allting gå dig vel
I din ungdom"

"Hej, bonde", sa fan, "här har du en ring
Och den skal du på långfingret kring
I din ungdom"

"Och när hon så ligger in din bedd
Skal fingret ditt vara med ringen kledd
I din ungdom"

"Och hur hon sen bönfaller dig och ber
Kan hon aldrig vara otrogen mer
I sin ungdom"

"Nåvel", sagde bonden, "Ta hit, kjör till
Och gör med min själ vad fan du vill
I min ungdom"

Sen vaknada bonden, raljeri
Vad tror du han hadde sitt finger i?
I sin ungdom

Medborgare, ge mig ett ärligt svar
Tror du att den bonden har ringen kvar?
I sin ungdom