Ann-Katrin farväl

Jag minns: Din mun mot min
När vi älskade kom ett UFO till vårt fönster
Ständigt i långa ärmar, så dolde du din skam
Efter någon vecka kröp väl sanningen fram
Och sen, första gången att det var som en lavin
Minns du hur det kändes, Ann-Katrin?

Ann-Katrin, farväl!
Farväl, Ann-Katrin!
Ann-Katrin, farväl!
Farväl, Ann-Katrin!

Vår tid är slut, och denna kväll den sista
Du hade inget val. Så du valde detta trista
Och min själ fick svarta slöjor och din själ fick vassa kanter
När vi åter träffades blev det vissa varianter
Paranoia, visst! Amfetamin
Sen sågs vi aldrig mera, Ann-Katrin!

Ann-Katrin. farväl!
Farväl, Ann-Katrin!
Ann-Katrin, farväl!
Farväl, Ann-Katrin!