Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
Mattias Alkberg
En krokig väg genom en stad
Förhållandevis rak, inte vägen, utan staden
Rätt lätt att hålla sig för skratt
När man skrattat sig matt, och ingen annan fattat
Hemma eller borta: det är mest tillkortakommanden
Som går igen, som blir minnen
Ängeln (på himlen, den röda lulehimlen)
Som sarin stiger den upp ur underjorden
Och som vi som bor här andas in
Som en kontaktannons över nåt trist:
"Lätt alkad gitarrist som gillas Misfits"
Finns ingen framtid, inget då
Som man vill kännas vid eller går igång på
Hemma eller borta: det är mest tillkortakommanden
Som går igen, som blir minnen
Ängeln (på himlen, den röda lulehimlen)
Som sarin stiger den upp ur underjorden
Och som vi som bor här andas in
Vi andas djupa andetag
Tills ingen vaknar, inte ens jag
Mot en grisfest som är bra
Dansar vi bort över kullarna
Hemma eller borta: det är mest tillkortakommanden
Som går igen, som blir minnen
Ängeln (på himlen, den röda lulehimlen)
Som sarin stiger den upp ur underjorden
Och som vi som bor här andas in