Vxl 2

[Verse 1]
Tårarna slår som piska mot balustraden
Att ha frack är ett av kraven, men jag vill bara ta av den
Det är en saknad som färgar dessa rader
Att vakna upp och redan vara ängslig för nästa dagen
Klockan ringer, jag stänger av den
Vänder mig om, kollar på dig som om vi två är tillbaks igen
Som om livet är bra igen, men ånger fyller din blick
Dina ögon är en projektor som målar upp svartvita scenarion jag aldrig ville att vi skulle återvända till
Du vill vända ryggen till, uppskattar mig med snap-filter till
Måste ta av masken du gav mig, nya ansiktsdrag som jag fick
Du kollar på mig, jag kan inget annat än att reflektera din tomma blick
Du kollar på mig, säger "Dra innan allt blir för konstigt"
Fan, du lovade att det här inte skulle bli en av alla cykelstories