Våren i Backadalen

Solen står het över älvens stränder
Våra garvade ansikten glänser av svett
Backadalen sjunger för våra händer
Och vi hälsar våren med klingande spett
Vi sätter oss ner och snackar på solvarma balkar
Vi har öl ifrån Zyrenka, vi har tobak och snus
Och skjortorna dom fladdrar i vinden som svalkar
Och runt om står världen i bländande ljus
Så tröstlöst har vi kämpat för vårt levebröd
I mörker och kyla, i snålblåst och snö
I byssjvärmen satt vi och skämtade glatt
Mens stjärnor brann ut i den frostiga natt
Och det enda vi äger, det är vår heder
Som goda kamrater och rediga män
Visst skaffar vi oss ischias och styva leder
Men dona ska hålla i många år än
Säg Olle, du som gift dig och redan är bunden
Har du grubblat dig grå över skulder och lån
Så slå nu bort all oro och lev för stunden
Berätta nu stolt om din nyfödde son
Och Lappen, du flabbar och mår som en prins
Och minns små historier med hemtraktens kvinns
Men sträv är din röst av det bittra salt
Du svalde där hemma där mänskorna svalt
Och Tjocke-Per, du skrävlar och skräder ej orden
Och säger att basen är dum som en get
När han blev född av morsan till denna jorden
Så kolla hon in en och trodde hon sket
Karl-Alfred, du snyter den rödsvullna krana
Som ruttnat av brännvin och ensamma år
Men nu glömmer du din ömkliga levnadsbana
För sjömansbravader i ungdomens vår
Och Backadalen susar, den bultar och larmar
Den darrar, den suckar, den kvider och slår
Här har vi skördat stålet med knotiga armar
Och här har vi sått våra dagar och år
Och det är som om världen var bara vår egen
Tills vi plötsligt får syn på vår snokande boss
Och reser oss med möda och tvekan i stegen
Och kisar mot solen som nyss sken för oss