Under ytan

[Vers 1: Blues]
Har sett för många ge upp utan att börja sitt letande
Medans andra fastnar i ett oändligt tvekande
Några blev dömda mot sitt nekande
Gick igenom livet medvetna om sitt felande
Helt vilsna i sitt agerande o tankar
När du ser dem vet du att det är en död man som vandrar
Så rädda att misslyckas att dom inte längre lever
Stod och titta på när vi fick spelets regler
Vad jag än gör vet ni att jag dedikerar
Mina bröder o systrar som sliter i det tysta
Ni som fortsätter kämpa fast tiderna är dystra
Det är till er som jag skriver för jag vet att ni lyssnar

[Refräng: Uno Svenningsson, Tantra & Bechir]
Under ytan é vi alla små
Under ytan, den som känner bör förstå
För när allting é som mörkast
Och när vinden blåser kallt
När sorgen é som djupast
Vill man bara glömma allt (Och lyssna)

[Vers 2: Bechir]
Jag säger allt de' man gör, det kommer snabbt i retur
Bara runt o runt som råtter i bur
Min käft är smord och skjuter ord efter ord
Man är kommen av jord men hamnar snabbt överbord
För under ytan blir inget som förr
Man får ta smäll på smäll, från dörr till dörr
Och skrika på hjälp där ingen finns och hör
Och bara Gud kan döma det man gör och berör
Men jag blir som en präst, test på test
Från öst till väst, skakar världen som pest
Kan aldrig tryckas ner, hållas ner lite grann
En man är en man (Är en man)

[Refräng: Uno Svenningsson & Tantra]
Under ytan é vi alla små
Under ytan, den som känner bör förstå
För när allting é som mörkast
Och när vinden blåser kallt
När sorgen é som djupast
Vill man bara glömma allt

[Vers 3: Blues]
Jag säger sanna mina ord, vi går mot hårdare tider
Onda föraningar i hjärtat som svider
Eliten den skiter i folket som lider
Medans tiden rinner o dagar försvinner
För att aldrig återvända, alla bara springer
Ingen stannar för att tänka, famlar runt i mörker
Även fast ljusen är tända, när ska det hända?
Mannen, när ska det vända? Känns som chanserna är brända
Du ser ytan men litar ej på det det du ser
För varje dag som går så blir ärren bara fler
Upprepar orden från Houman o Ken
Till alla i 165 för det är dags vi hittar hem så
Vänd er om och tagga, hoppas för er skull att
Era ben är snabba och vägen som ni valde
Var den rätta, om ni inte fattar
Så kom ska vi berätta (Berätta, berätta)

[Refräng: Uno Svenningsson & Tantra]
Under ytan é vi alla små
Under ytan, den som känner bör förstå
För när allting é som mörkast
Och när vinden blåser kallt
När sorgen é som djupast
Vill man bara glömma allt
Under ytan é vi alla små
Under ytan, den som känner bör förstå
För när allting é som mörkast
Och när vinden blåser kallt
När sorgen é som djupast
Vill man bara glömma allt