Stormar

Jag trodde du sov, mitt hjärta. Du stormar än som förr
Och vårens alla vindar de rycka opp din dörr

Den röst som dig förtrollar, den vill jag göra stum
Av dig jag sakta bygger ett tyst och heligt rum

Ty nu är jag din herre, som besvärjer stormens gång
Dö bort, du vårens saga, som ekot av en sång