Spiken I Kistan

Dränk mig med dina sentimentala klyschor
Sätt mig på ett flyg och krascha det i norra ishavet
Jag orkar inte höra mer, göra mer, finnas mer
Sätt mig i en risig roddbåt utan åror, låt vågorna
Och kölden riva mig, rasera mig, sänka mig

Placera mig naken på en bakgata i december
Jag söker bråk för att bli misshandlad
Provocerar för att bli dödad, stympad, förintad
Inget händer, kommer ingen vart, allt är kört
Haha, allt är skit, och du tycker att det är så coolt

Den människa jag en gång var är borta
Jag bränner alla minnen, spolar ned askan i toan
Nej, förlåt, lät jag sentimental nu?
Din hjärndöda åsikt betyder dock noll

Det finns inget häftigt att finna i detta tillstånd
Jag är en paranoid, skadad och patetisk människa
Du är å andra sidan minst lika patetisk
Men snälla rara, glöm mig, jag är historia