Povel ofullbordade, opus ännu

[Intro]
Det är bäst att börja om på nytt igen!

[Vers 1]
För tio år sen börja’ jag att skriva på en melodi
Jag trodde då jag skulle nog en riktig kompositor bli
Men denna vackra framtidsdröm, den visa’ sig en smula skev
Ty den melodi jag skrev
Ganska egendomlig blev

[Vers 2]
Den började så vackert med en särskild liten trudelutt
Men efter ett par takter så var hela min idé kaputt
Bland alla toner gick jag vilse, och fast det var längesen
Är jag faktiskt inte färdig än

[Refräng 1]
Jag måste sluta! Jag måste sluta!
Men jag kan aldrig hitta ut
Det känns så farligt! Och så oförklarligt
Att aldrig finna något slut
Jag måste sluta, jag måste sluta
Men ingen utväg alls jag ser
Det är så förskräckligt, och så otillräckligt
Att bara irra upp och ner

[Refräng 2]
Det känns så tokigt, det känns så krokigt
Det känns så avigt, det känns så fel!
Att bara leta, och inte veta
Hur man ska sköta sina kort
Jag står vid änden, av återvändsgränden!
Men där finns ej en enda port
Jag måste sluta, sluta, sluta
Men det är lättare sagt än gjort!
Det är bäst att börja om på nytt igen!

[Vers 1]
För tio år sen börja’ jag att skriva på en melodi
Jag trodde då jag skulle nog en riktig kompositor bli
Men denna vackra framtidsdröm, den visa’ sig en smula skev
Ty den melodi jag skrev
Ganska egendomlig blev

[Vers 3]
I måndags var det åtta år sen släkten reste härifrån
Dom skicka’ mig en tårta, det var åtta stearinljus på’n
Och uti spunnet socker stod det: “Ring till oss när du är klar
Barna’ vill så gärna se sin far!”

[Refräng 1]
Jag måste sluta! Jag måste sluta!
Men jag kan aldrig hitta ut
Det känns så farligt! Och så oförklarligt
Att aldrig finna något slut
Jag måste sluta, jag måste sluta
Men ingen utväg alls jag ser
Det är så förskräckligt, och så otillräckligt
Att bara irra upp och ner

[Refräng 2]
Det känns så tokigt, det känns så krokigt
Det känns så avigt, det känns så fel!
Att bara leta, och inte veta
Hur man ska sköta sina kort
Jag står vid änden, av återvändsgränden!
Men där finns ej en enda port
Jag måste sluta, sluta, sluta
Men det är lättare sagt än gjort!
Det är bäst att börja om på nytt igen!

[Vers 1]
För tio år sen börja’ jag att skriva på en melodi
Jag trodde då jag skulle nog en riktig kompositor bli
Men denna vackra framtidsdröm, den visa’ sig en smula skev
Ty den melodi jag skrev
Ganska egendomlig blev

[Vers 4]
Så kära vänner, akta er för denna lilla trudelutt
Ty börjar ni att tralla den så tar det bara aldrig slutt
I tio år jag sjungit den, så lyssna gärna om ni vill
För jag kan hålla på i tio till - Ja, det kan jag!

[Refräng 1]
Jag måste sluta! Jag måste sluta!
Men jag kan aldrig hitta ut
Det känns så farligt! Och så oförklarligt
Att aldrig finna något slut
Jag måste sluta, jag måste sluta
Men ingen utgång alls jag ser
Det är så förskräckligt skulle jag säga, och så otillräckligt
Att bara irra upp och ner
Är det ingen som kan hjälpa mig?

[Stick]
Jag måste sluta, jag måste sluta
Jag måste sluta, jag måste sluta, jag måste sluta
Jag blir så tokig, jag blir så tokig, sluta, jag måste sluta… Eh, slut-... Äh!
Det är bäst att börja om på nytt igen!
[Outro]
För tio år sen börja’ jag att skriva på en melodi
Jag trodde då jag skulle nog en riktig kompositor bli
Men denna vackra framtids…