Olyckliga

Vers 1:
Ja träffade en kvinna, som skulle spå min framtid
Hon såg i mina ögon att mitt liv den va dramatiskt, tog tag i mina händer, sa att hon ska va ärlig, ja såg på hennes blick att de va något förfärligt
Hon sa kvinnan som ja älskar kommer slita mig i stycken, ja kommer leva både ensam o besviken, ja haft den känslan sen barnsben när ja va liten, påväg hem både full o sliten

Vers 2:
Ja träffa på en kompis, på den långa vägen
Sen hans mamma dog han har ingen koll på världen, nu han bor på gatan, han sålde allt han ägde, började bli kyligt så ja gav han lite kläder
Han blev lurad av sin kvinna hon tog allt o bara åkte, han ville ta sitt liv utanför ett kloster, hela staden börja se han som ett monster
Han är död men han lever för han måste

Vers 3:
Ja såg en tant, hon gick sakta fram, för några år sen hennes hus den brann, nu hon lever ensam dottern dog i hennes famn, den som brände huset de va hennes gamla man
De förflutna satte spår, hon kan it längre gå, försökt hitta lyckan nu i flera år
Varje gång hon tänker då hon minns de som igår, därför frågar ingen nånsin hur hon mår