Narcissernas Tid

Stigande sol, doftande mynta
Kvillrande vatten i kluckande frid
Tisslande trän, dem kan jag inte
Tröttna på ens i min tröttaste tid

Sagor av sand, ord utan allvar
Skrattar sin kos innan kylan tar vid
I Storebrors band, i brännvinets land
I sorlet av sånger som tystats i strid
Med hjärtan av plast i narcissernas tid

Tranor som lyft, bon som står tomma
Ekar som drömmer om ekoxens tid
Grenar som knäckts och fortfar att blomma
I tystnadens skog som det bullrar bredvid

Fly mej en sång där hjärtan kan landa
I upprörda vatten och splittrande speed
Med motorn igång blir landningen lång
Molnet som rodnar i aftonens frid
Blir knappt en kuliss i narcissernas tid

En gång bröts en tystnad, en gång revs en vall
Mot änglarnas möten vid utmarkens tall
En gång sveks ett löfte, men klagande tal
Ger ekande hånskratt i speglarnas sal

Fallande sol, rodnande tallstig
Vättarnas mummel på skymningens lid
Lysmaskens fyr, den kan jag aldrig
Bortse ifrån i en mörknande frid

Natten är blå och marelden skimrar
Vid malörtens ö innan kylan tar vid
Och nu blir till då på klockors nivå
Tid blir till rum i en eka på glid
Fredlöst antik i narcissernas tid