Lise och Love

I bokskogens djupa famn, där bodde en familj
Det var nog längesen nu men jag minns det om jag vill
Lyckan log ikapp med solen tills allt föll ihop en dag
En man och en kvinna, två barn, och mannen det var jag

Ni var aldrig mina, men i hjärtat så var jag som er far
Och jag älskade er mamma men allt falnade tills ingenting fanns kvar
Två små oskyldiga människor led vuxenvärldens kval
Förlåt att jag bara försvann sådär, jag hade inget val

Lise, om du visste hur jag har längtat efter dig
Love, du är stor nu, har du nåt minne kvar av mig?

Minns ni sista gången vi sågs, när vi lämnade vårt hus?
Vi skojade och lekte tafatt med höstens sista ljus
Jag drömmer om er ofta, att jag håller er så nära i min famn
Om jag kunde stanna; men jag vaknar när jag ropar era namn

Lise, om du visste hur jag har längtat efter dig
Love, du är stor nu, har du nåt minne kvar av mig?
Lise, om du visste hur jag har längtat efter dig
Åh, Love, du är stor nu, har du nåt minne kvar av mig?