Kluven Itu

Jonathan:
Jag känner regnet mot mitt skin
Stript hår, och mina kläder är trasiga
När dessa löv faller
Och denna höst kylan finner sin väg igenom mitt trasiga fönster
Påminns jag om din evigt lindrande värme

Fast i en evig cykel
Fixerad på ett minne
Som för dig inte alls är märkvärdigt
Eller någonsin hållit samma betydelse
Som inte gräver hål i din bröstkorg
Ännu en bekant känsla
Som alltid finner mig på en dålig dag

Mina minnen är inget utan sjukdom
Som aldrig frisknar till
Fördärvad återstår jag
Våldsamt men ändå ödmjukt
Slit mig itu

Joel:
Jag känner regn emot mitt skin
När dessa löv faller
Och denna höst kylan finner sin väg igenom mitt trasiga fönster
Påminns jag om din evigt lindrande värme

Fast i en evig cirkel
Fixerad på ett minne
Som för dig inte alls är märkvärdigt
Eller någonsin hållit samma betydelse
Som inte gräver hål i din bröstkorg
(som inte gräver hål i din bröstkorg)

Jag känner regnet mot mitt skin
Jag känner regnet mot mitt skin
Jag känner regnet mot mitt skin
Jag känner regnet mot mitt skin
(mot mitt skin)

Landat i mina sista insikter
Sliten apatisk, träffad
Av skott från ditt vapen
Bruten och pressad
Präglad av avbrutna lemmar
Lämnad och övergiven åt djuren
Du får klara dig själv nu

Vi skildes åt och jag fann mig igen i ett välbekant rum dekorerat av ägodelar
Där jag en gång kände trygghet
Men endå känns det tommare än någonsin