Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Jag brukar möta dom två, när jag själv är påväg hem från jobbet
Å jag förstår med en gång‚ att han misst sin trofasta vän
Han kom ensam idag‚ ingen vandrade där vid hans sida
Jag riktigt kände hans sorg‚ innan orden hunnit fram
Jag skulle ge vad som helst för att se honom här vid min sida
Känna den tillit som går över mänsklighet
Å blott för ett ögonblick ha honom här vid min sida
Som tack för den vänskap som består i evighet
Han ser ensam ut, där han står med kopplet i handen
Å jag undra tyst, hur han själv ska klara sig nu
Men jag säger med ord‚ att sorgen lindras med tiden
Han försöker le, å jag förstår hur dumt det lät
Jag skulle ge vad som helst för att se honom här vid min sida
Känna den tillit som går över mänsklighet
Å blott för ett ögonblick ha honom här vid min sida
Som tack för den vänskap som består i evighet
Jag skulle ge vad som helst för att se honom här vid min sida
Känna den tillit som går över mänsklighet
Å blott för ett ögonblick ha honom här vid min sida
Som tack för den vänskap som består i evighet