Jag ’97

[Verse 1]
När jag var nyfödd slog morsan maken, för han var skyldig till saken
Han gjorde avkall, kalla mig avfall, slängde mig och sa "ta tillbaks den"
Helt naken, kräftröd, och nästan död, liggande vid min efterbörd
Diagnostiserad som döv, men ja var bara utvecklingsstörd
Äckligt störd, men hörde från kuvösen att mina päron ville dra, Utan lille jag, försökte sälja mig till forskare för en miljard
Men torskade sitt snilledrag när jag släpa mig efter dem
Använde käften som draghjälp för att hinna ikapp eftersom
De tog vagnen mot Tynnered, i synnerhet mot radhuslängan
De visste inte att det hände, men jag hängde efter sjuan i navelsträngen
Sen jag var tre har jag haft känningar, att jag inte var en människa
Utan hämningar samlat gammal hud av döda djur och gjort klänningar
Försökt få bort känningarna innanför tinningarna egenhändigt
Bände med kofot, vetandes att rösterna var invändiga
Jagat runt på lugna natten, och fångat bortsprungna katter
Fyllt dem med kungsvatten, och lämnat dem uppbundna i rabatter
Kände mig ensam, å tänkte ett husdjur vore urkul
Så jag passa på, och göra en massa hål
I min farsas kondom med en passarnål
Nu, sju år under undersökning, för heroinrökning
Snuten hitta en skjuten hund i en lund och undra om jag sköt den
Tullen dök in bland möten, och fråga om en arm som flöt in
Jag sa: "jag startat brandalarm med napalm under hem och skola möten"
"Har ni försökt den?" Kan inte ens gå rakt om jag spolade kröken
"Totalt röten?" Försök fråga min tvångsintagna hora till fröken

[Refräng]
Vad vet du, om mig?
Vad vet du?
Vad vet du, om mig?
Vad vet du?

[Vers 2]
När andra jag kände stod och pressade i timmar och klämde stora finnar
Stod jag och lekte med rakblad och vässade pinnar och kände blodet rinna
Mellan mina fingrar och tindra med ögonen och fnissa
Och visst skrattade vissa och dissa min hårt krattade frissa
Visst jag samtalade med mig själv på elva dialekter
Sängvätande äckel, gick till skolan för att sälja mina täcken
Träffa släkten och alla var enäggstvillingar, som mina föräldrar
Sen dess går jag på släktträffar och tänder kärlekens eldar
Fick aldrig nåt förbarmande så jag stal en sjuarmad ur kyrkoskrinet
Och gick till julmässan och la propplösare i nattvardsvinet
För Gud var för orättvis så nu blir han utan kör
Utanför stod likbilen så jag kom undan genom att leka "tuta å' kör"
Jag slutade, för bränslet var snart slut, så jag ställde bilen
I mötande filen, la en brinnande trasa i den rinnande bensinen
Höll stilen, gick därifrån medan vittnen bländades av branden
Gick hem och tog på min mandom och somna utan att torka av handen
Jag gick på studentbalen och la GHB i glaset på min bordsdam
Och dumpa henne med betongblock i famnen, naken i hamnen bakom Nordstan
Ooh, vad en gentleman!
Du skämtar mig, gick hem till hennes farsa och sänkte han
La honom i en påse, åkte ner till samma hamn, och dränkte han
Han var en änkeman, så det fanns ingen morsa att stöta på
Svårt att döda så, ähh alla vet att sånt måste skötas så
Så hur är Petters liv? Sociopatisk-streck-manodepressiv
Tar jättekliv, från defensiv till offensiv
Till en önskan om ett bättre liv

[Refräng]
Vad vet du, om mig?
Vad vet du...?
Vad vet du, om mig?
Vad vet du...?

[Vers 3]
Jag misstänker att en inte så välmående gen
Gett mig bestående men
Vart speciell sen jag var liten, torterade djur och brände ben
Sen vände det till mer mogna nöjen, som mina golvbrädor vet
Där under ligger min hemlighet
Jag bjuder in luder till min lägenhet
De säger "kors i taket" som om mitt rum har nåt sixtinskt
Men nu har jag utvecklats från ett listigt glin, till ett egoistiskt svin
Med ett sadistiskt flin, och visar gärna mitt kön för en stjärna i VIP-kön
För att se minen på svinen när dem hör på mitt stön
När jag säger "det var skitskönt"

Såg Full Metal Jacket, men trodde att det var film om en stjärna
Satte på soundtracket, skalla toaletten för att se skvätten från min hjärna
Lärare och professorer har alltid sagt att jag har nåt fel i hjärnkontoret
För jag sticker ut från mängden, som Victoria hos manliga horor
Behandlingar av andliga jourer kan inte rädda min själ
Jag har trädat en väg, jag är rädd av ett skäl, att satan kan grädda mig väl
Så jag knaprar piller som kan sänka elefanter för smakens skull
Håller mig vaken för sakens skull, tills jag hittas naken och full
I min säng bredvid huvet av en svart märr, som jag har lagt där
Med en parkerpenna i min halsartär, som jag har satt där
Min kvart är över, och jag måste lösa mera hårda droger
För att lätta mina svåra plåger, så snabbt: har nån några fråger?

"Jaaa... har du några vänner min vän?"
Nej, men jag omges av folk som jag känner igen
"Ursäkta, är det nån särskild i ditt liv, eller tvingas du till ensamheten?"
Nej, ja har en tjej, om ja bara kunde minnas va människan heter
"Jo, jo, jag undrar, vem e PST, vem e Q, e ni schizofrena?"
Dom är inte allena men dom delar min skalle som en mittbena
"Om du nu e sån, hur kommer det sig att du inte har blivit tvångsintagen?"
Jodå, det har redan hänt, men jag blev utslängd från Lillhagen
Dom sa att det var ett fall framåt, för nån så vriden och galen
Jag sa "jag fattar" å knuffa vakten ner för trappan, så han fick pannan inslagen
"Men hörru! Varför tar du inte livet av dig om du alltid e så genomkass?"
Jodå, jag ska. Men inte förrän jag har tuggat mig igenom FASS
"Jag tror du behöver en kram, det har vart gått rätt hemskt, jag fattar att det känns"
Nej fan, där hade jag dratt en gräns, jag drar, jag börjar få abstinens