Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kristian Anttila
Kom ligg intill
Utspädd, utspilld som jag
Var du än är, vad du än vill
Kom ligg intill
All denna iver efter liv tog mig ända hit
Utspädd, utspilld, avställd
Men jag upptäckte
Stjärnorna bara är fyrtorn
Och det är nog kanske här jag ska bli kvar
Så jag glömmer vad jag sa, glömmer hur jag bad
Punktera min tro och släck mitt hat
All min längtan, allt jag har
Ge mig din hand eller ett ankare
Bara något som sätter stopp
Punktera min tro och släck mitt hat
Allt jag burit, allt jag spar
Ge mig din hand eller ett ankare
Tar mig till samma botten ändå
Stå helt still
Upprätt, livrädd som jag
Slumpen kanske för mig ända dit
All denna törst efter något hålla i
Tog mig ända hit
Upprätt, livrädd, avvärjd
Men jag upptäckte
Stjärnorna kanske är ledljus
Och det är nog inte här jag ska bli kvar
Så jag glömmer vad du sa, glömmer hur du bad
Punktera min tro och släck mitt hat
All min längtan, allt jag har
Ge mig din hand eller ett ankare
Bara nåt som sätter stopp
Punktera min tro och släck mitt hat
Allt jag burit, allt jag spar
Ge mig din hand eller ett ankare
Tar mig till samma botten ändå
Dit ingen ånger når
Men som allt annat brann kvällen ner till glöd
Och jag såg sprickor i himlavalvet och gav mig iväg
Lämnade kvar minnet av hur du tog min hand
Innan bomberna föll innan hoppet kom till sömns
Gav mig ett löfte om något högre, någon annanstans
"Om hur lång tid, i vilken famn, i vilket liv?!"
Jag tittade upp och jag såg flygplanen, eller var det svalor?
Jag är tyst, här upphör spåren, boken stängs
Du sa: Allt har ett slut
Mitt börjar här och nu